Sommaren 2022 reser Cecilia Olsson och Elin Thomasson från Hälsinglands Museum runt i landet för att lära sig mer om konst och konsthantverk med koppling till de nationella minoriteterna. Cecilia och Elin tilldelades under våren Bror Hjorthföreningens konstpedagogiska resestipendium 2022. Stipendiemedlen kommer gå till att utöka museets kunskaper om konstpedagogik med koppling till de nationella minoriteterna. Under sommaren gör vi studiebesök till Tornedalens museum, Ájtte – svenskt fjäll- och samemuseum samt Judiska museet.
Sedan år 2000 räknas sverigefinnar, tornedalingar, romer, samer och judar till Sveriges nationella minoriteter. Det innebär att du som anser dig tillhöra en av grupperna har speciella rättigheter. Minoritetslagen ska stärka minoriteternas inflytande, och bl.a. främja din rätt till språk och kultur. I det arbetet är museerna viktiga.
På den här sidan kan du följa våra studiebesök runt om i landet när vi lär oss mer om de nationella minoriteternas samtidskultur och historia.
2022-06-28 Tornedalens museum i Torneå/Haparanda
Efter att ha bilat över fyra älvar mellan Luleå och Torneå nådde vi Tornedalens museum. Museet är unikt då det drivs av två städer i två olika länder: Torneå och Haparanda. Här möttes vi upp av museipedagog Joni-Pekka Karjalainen.
Tornedalsmuseets permanenta utställning berättar om Tornedalens historia, från bronsålder till idag. Vi fick inledningsvis en förklaring om hur tornedalingar blivit en minoritet i Sverige: splittringen av Tornedalen skedde i samband med att Sverige förlorade Finland till Ryssland år 1809. Den finsktalande befolkningen slets då loss från gemenskapen med den östra rikshalvan, och meänkieli kom med tiden att utvecklas till det som idag är ett av de nationella minoritetsspråken i Sverige. I Finland räknas däremot inte Tornedalingar som en nationell minoritet, då språket ligga nära majoritetsspråket och ses mer som en dialekt.
Tornedalen är en plats som präglats mycket av jakt och fiske. Torneå har varit en viktig knytpunkt för handel, och man fick stadsprivilegier redan 1621. Det blev då världens nordligaste stad. Härifrån har handel bedrivits för vidare export söderut. Pälsverk från samiska jägare och renägare har varit en viktig handelsvara långt bak i tiden, och torkad fisk har under medeltiden exporterats till bl.a. katolska länder på kontinenten.
Som utomstående var det väldigt intressant att ta del av lokalhistorien, men det som slog oss i samtalet med Joni-Pekka var att minoritetshistorien inte var så dominerande som vi trott. Meänkieli verkar här, på den finska sidan, vara en del av lokalhistorien där minoritetsberättelsen inte är så framträdande. Gränsdragningen genom älvdalen är en naturlig del av historien, som inte särskiljer sig från berättelsen om gränsområdet i stort. Som majoritetssvenskar fick vi förståelse för begreppet ”nationell minoritet” på ett nytt sätt, där ordet ”nationell” framträder tydligare. Att meänkieli är ett minoritetsspråk i just Sverige är det som spelar roll här, där nationsgränserna är viktiga. För att få veta mer om hur minoritethistorien påverkar samtidskonsten i Sverige behöver vi söka oss vidare, men besöket vid Tornedalsmuseet har gett oss en stabil grund.
Oavsett minoritetsperspektiv eller inte så är Tornedalens museum väl värt ett besök. Här synliggörs Sveriges och Finlands gemensamma historia på ett självklart sätt. Som sörlänningar får vi nya perspektiv. Visste du till exempel att fjällkor är vanligare i Sverige än Finland? Det beror på att stora delar av befolkningen i Finland flydde till Sverige under Lapplandskriget (1944-1945), och tog med sig sina kor över gränsen. När kriget var över sålde många boskapen i Sverige. Det var en lång vandring hem, och ladugården på finska sidan kanske inte längre fanns kvar.
Imorgon åker vi vidare mot Ájtte Same och Fjällmuseum i Jokkmokk, för att lära oss mer om samisk historia och samtidskonst.
2022-06-30 Studiebesök på Ájtte Fjäll och samemuseum
Torsdagen inleddes med ett besök i Jokkmokks nya kyrka, som faktiskt visade sig vara den äldsta av Jokkmokks två kyrkor. Sittandes i kyrkbänkarna kunde vi beundra det vackra kyrkfönstret samtidigt som vi lyssnade till inläst guidning om kyrkans historia. Kyrkan är ritad av arkitekten Ernst Jacobsson (1839-1905) som även ritat Söderhamns rådhus och Helsinglands Enskilda Bank där Hälsinglands museum idag huserar.
Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum ligger på andra sidan vägen från kyrkan. Ájtte är ett stiftelseägt museum, huvudmuseum för den samiska kulturen i Sverige och även specialiserat på fjällvärldens kultur och natur. Ordet ”Ájtte” som begrepp står för en typ av förrådsbod på lulesamiska. Museet öppnade i juni 1989 och har tio basutställningar. Varje år visar även studenterna från den samiska folkhögskolans slöjdutbildning sina verk, och intill museets entréhall visas prov på enorm hantverksskicklighet.
Elina Nygård, enhetschef för den publika avdelningen, visade oss runt i museets olika utställningar, där mycket fokus har lagts på pedagogiken. I ett rum speciellt för barn kan yngre besökare fiska vid en liten älv, prova på att vara marknadsförsäljare, gå in i en kåta eller krypa in i läshörnan. Rummet fungerar lite som en mötesplats för barnlediga där man kan träffas och leka tillsammans. Här finns dräkter att klä sig i och föremål att leka med, som tagits fram speciellt för ändamålet.
I utställningen ”Att reda sig”/”Bierggit”, som berättar om samiskt liv och kultur, visade Elina föremål som hon använder i sina visningar. Besökarna får varsitt föremål för att gissa vad det är. Vi gissade rätt på skohöet! Som tur var fick vi lära oss på Tornedalens museum att skohö användes som foder i sydda läderskor.
I utställningen ”Dräkt & Silver – till skydd och prydnad”/”Suodje – Buolvas buolvvaj” fick vi se exempel på samisk konst och konsthantverk från olika epoker. Vi lärde oss att tenntrådsbroderiet är vanligare på sydsamiska väskor. Tanken är inte långt bort att det sockensamiska hantverket i Hälsingland haft påverkan på lommorna som hör till folkdräkterna.
Till Ájtte kommer både samiska och icke-samiska elever för att lära sig mer om konst, kultur och historia. Museet har ett nära samarbete med sameskolan och samiska folkhögskolan. Studenterna vid slöjdutbildningen kommer nästan varje vecka för att studera och inspireras av föremål i museisamlingarna. Ofta har samiska släkter en egen mönstertradition som ärvts i familjen. Därmed kan studenterna göra en slags släktforskning bland föremålen, där den egna mönstertraditionen kan finnas representerad. Kulturarvet är en viktig inspiration för att hitta nya vägar för samtidskonsten.
Det var ögonöppnande att se likheterna i de folkliga traditionerna mellan samiska uttryck och folkkulturen i Hälsingland. Naturen har gett förutsättningar för det kreativa skapandet, samtidigt som det historiska modet och längtan efter det vackra återkommer. Bruksföremålen behövs i vardagen, men lusten till det vackra och dekorativa finns alltid med.
Att besöka Ájtte gav mycket ny kunskap och fördjupning. I Hälsingland finns främst skogssamisk och sockensamisk historia, ett område vi behöver fördjupa oss i. Men även om geografin skiljer oss åt, så ser vi likheterna i det vardagliga livet. All denna nya kunskap ger oss en stor nyfikenhet, och vi ser fram emot att utveckla vår verksamhet.
