Hoppa till innehåll

Romernas historia i Sverige, perioden 1512-1560

Avsnitt 5 i serien Historien om Sverige handlar om den sena medeltiden mellan år 1361 e.Kr till 1560-talet. I avsnittet berättas bland annat om digerdöden som utplånar en tredjedel av Sveriges befolkning, om slaget om Visby på Gotland, där över 2 000 gotlänningar dör, och om Sveriges tidiga regenter.

Här ges en fördjupning om den nationella minoriteten romer, som knyter an till avsnittet.

Det äldsta kända belägget för romer i Sverige är från 1512. Då anlände till Stockholm ett resande sällskap på 30 familjer, anförda av greve Antonius och hans grevinna. De uppgav att de var från Lilla Egypten, en medeltida benämning på den grekiska halvön Peloponnessos, men hade sannolikt rest i Skottland och Danmark innan ankomsten till Sverige. I Stockholm fick sällskapet ett vänligt mottagande och inkvarterades i Sankt Laurentii gillestuga, belägen vid nuvarande Storkyrkobrinken i Gamla stan.

Händelserna i Stockholm 1512 följer ett internationellt mönster av hur romska grupper under medeltiden spred sig norrut genom Europa. Inte sällan presenterade man sig som pilgrimer och botgörare. I flera fall uppgav man sig vara från Lilla Egypten, vilket är förklaringen till att romer benämnts gypsies i England och gitanos i Spanien. I Sverige blev namnet på gruppen efter tyskt mönster istället tatra (senare ”tartare”, ”tattare”). Först hundra år senare började benämningen ”zigenare” användas i svenskan och då som en direkt synonym till ”tattare”.

Besöket 1512 välkomnades av staden och stadens råd skänkte sällskapet 20 mark i gåva. Men bemötandet förändrades snabbt och redan 1515 förbjöds ”tattare” att vistas på stadens mark. Gruppen anklagades för stölder, lögn och bedrägeri. Till dessa beskyllningar lades snart flera: misstankar om spioneri, utövande av vidskeplighet med mera. De resande följena ansågs dra till sig löst folk från när och fjärran och betraktades därför som ett skadligt exempel för den övriga befolkningen. Allt detta följer ett internationellt mönster vid tiden i synen på romer.

Under femtonhundratalet var statsmaktens vilja att romska följen som kom in i Sverige skulle lämna landet så fort som möjligt. Till exempel befallde Gustav Vasa år 1551 sin fogde Lasse Persson att ett ”tattarfölje” som då reste i i Östergötland skulle sändas med skepp till Tyskland.

Sebastian Casinge, Hälsinglands museum

Kontakt

    Publiceringsdatum

    • Publicerad