Hoppa till innehåll

Folkliga dagböcker – från spanska sjukan 1918

”Nu har Spanska sjukan nått även våra trakter. Många ligga nu sjuka även här i byn en del fall äro lindrigare och en del svårare.” Kristina Olsson skriver dagbok från byn Roteberg i Ovanåkers socken i Hälsingland. Kristina är arton år och hennes dagbok är tunn, bara tjugofem sidor mellan oktober 1918 och april 1919. Men den är ohyggligt uttrycksfull. Hennes anteckningar är en del av det projekt där Hälsinglands museum arbetar med att samla in, digitisera och tillgängliggöra folkliga dagböcker från (i huvudsak) 1800-talet.

Den 10 oktober skriver Kristina: ”Ja nu är Ladänges Signe död också, hon i dog i kvällst, Så har Erknilsons Marta dött, en Löbergs Erkes pojke och en Jonases pojke på Bräneran. Idag är Hammar Kristin å Olle sjuka också, Päas Olle och Jäntan har sjuknat dom också idag.”

Kristina Olsson skriver på dialekt, hon stavar som hon vill, hon sätter gårdsnamnen framför egennamnen, för så gjorde man i dagligt tal. Då visste alla vem man talade om, det behövdes inga efternamn. Sväns Ollas Bricken och Bomas mor, de var identifierade, och längre fram i oktober dog de också. Och Päas lillflickan fick bo hos Hammar över vintern.

Ingen analytisk förklaring, ingen statistisk mängd kan visa dödens omfattning så tydligt som Kristina Olsson kan med sina dagsrader. Över hundra år har gått men hennes ord tar fortfarande i hjärtat, särskilt som man vet att spanskan hårdast drabbade unga människor. Familjer går under, barn dör från föräldrarna, sedan dör föräldrarna, spanskan är ingen vanlig sjukdom, den är en farsot, en hemsökelse. Man beräknar att ungefär 35 000 människor i Sverige dog.

Dag efter dag nya döda, och någon gång en glimt utanför döden, som den 23 februari: ”Den 18 fick dom lyse över hela socknen så nu lyser det i alla gårdar så nu är det så trevligt så”.

Den 7 september 1919 är tragedins sista dag, då drunknar nämligen hushållsbiträdet Kristina Olsson som antecknade alla döda i spanska sjukan.

I projektet har museet skannat in tre samlingar av dagböcker, omfattande ett sjuttiotal volymer: Hans Persons i Voxsätter 1899-1956, Ringadagboken av Per Persson, Norrala 1890-1914, Österböledagboken av Per Svensson 1894-1905, Rengsjö. Och så Kristina Olssons korta dagbok. Museet har också förvärvat en ny samling med dagböcker, från Vattlång i Harmånger och omfattande åren 1912 – 1970.

Publiceringsdatum

  • Publicerad

Samarbeten, sponsorer eller partners

  • Hälsinglands Museum
  • Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur