Hoppa till innehåll

Akvarell och blyertsteckning av Gustaf Wilhelm Palm

Under 1860-talet började valakiska romer med rötter i nuvarande Rumänien och Ungern att resa i Västeuropa. Vid tiden rådde praktiskt taget fri rörlighet i Europa. Tidigt 1870-tal är gruppen belagd i Sverige. Liksom i andra länder möttes romerna här av stor nyfikenhet och en fördomsfull, exotifierande blick. Besök av kaldarashromer i svenska städer väckte stor uppståndelse. 1873 exempelvis hade ett stort tältläger slagits upp i Solnaparken. Besöket blev omskrivet i pressen och många ur Stockholms borgerskap besökte lägret för att få se ”äkta zigenare” i verkliga livet. ”Zigenarromantik” är ett begrepp som använts för att beskriva den tidsanda som präglade bemötandet av denna romska grupp.

Föreliggande lilla akvarell och blyertsskisser är uppenbarligen tillkomna i samband med ett besök i Stockholm och Solnaskogen 1875. Mannen med kopparpannan är sannolikt avbildad i samband med ett förtennings- eller kopparslageriarbete, typiska hantverk för gruppen (benämningen kaldarash stammar från rumänskans căldărar, ”kittelmakare”). Blyertsskissen till höger avbildar en kvinna med huvudduk som sitter på marken med ett barn i sitt knä. I bakgrunden skymtar en avgränsade tältkonstruktion.

Ett antal tidningsartiklar från tiden ger mer information om de avbildade och deras vistelse i Sverige. Dagens Nyheter skriver den 7 augusti 1875 att ett ”zigenar-band” dagen innan anlänt med ångaren Solide från Riga till Skeppsbron. ”Bandets konung” bar som tecken på sin värdighet ”åtskilligt krams af silfver på bröstet, och hans höga gemål bar kring halsen en kedja af samma metall och sammansatt, tycktes det, af mynt”. Familjen, som bestod av en man och en kvinna och två barn, begav sig mot Solnaskogen. På Gustaf Adolfs torg gick axlarna på deras vagn av, ”hvilket vållade icke ringa bryderi och folksamling”.

Den 11 augusti återfinns en osignerad artikel i Svenska Medborgaren under rubriken ”Bref till en vän i Viken”. Den anonyme skribenten skriver där att han läst Dagens Nyheter och beslutat sig att göra en ”vallfart” till Solnaskogen.

”Jag var en bland de många hundrade, jag erkänner det; jag hade nämligen bespetsat mig på att få uppvakta dig med en epistel i den högromantiska zigenarstilen. Nå, när vi kommo fram funno vi bandet bestå av en familj af fyra personer. ’Konungen’ öfver denna familj var ej hemma; drottningen deremot satt nedhukad vid vagnen tillika med ett par vederstyggligt smutsiga ungar. Folket, som tänkt att få se ett helt zigenarläger, liksom för två år sedan, fann sig bedraget och blef vid dåligt lynne. Hexan-drottningen, hvilken när tillfälle så medgafs, bad om ’Geld’ [tyska: pengar], fick endast ovett på en alltför kraftig svenska. De enda, som skrattade i skägget, voro kuskarne å de vagnar, som gå emellan Haga och Adolf Fredriks plan. De förtjenade på aprilnarrit midt i den heta augusti. Det förskräckliga ’bandet’ aftågade redan i måndags från Solnaparken under anförandeskap af sin ’konung’. Det begaf sig härifrån till Norge.”

Samme skribent återkommer den 14 augusti i Svenske Medborgaren. Han berättar nu att det var först på onsdagen som familjen lämnade Solnaparken. Tonen är lika satirisk nedvärderande som i den första artikeln: ”Vid sextiden på eftermiddagen syntes ’konungen’ kuska fram med sitt konungarike – det är vagnen – öfver Norrbro. Bakom honom sutto hans drottning och rikets tvänne undersåter. Kommen midt på Norrbro, syntes statsvagnen ha lust att välta, hvarför konungen hoppade af – för att styra sitt rike. Färden fortsattes sedan i godt mak ’mot Söder, mot Söder’.”

Den 23 oktober återkommer skribenten till familjen i ännu en kolumn. Inledningsvis sägs att det är oklart till vilket rike ”zigenarne” hör, ”säkert är att de numera ej hafva något land, till och med ej någon varaktig stad.” Familjen som kamperat i Solnaparken ska nu för tiden

”föra ett gladt vagabondlif nere i Södermanland. Folket är nyfiket på de konstiga och kostliga figurerna och dessa begagna sig häraf att tigga med den ytterligaste oförskämdhet, och, såvida tiggandet misslyckas, att stjäla. Så var höfdingen för en kort tid sedan inne och tilltrugade sig ”ein Schnaps” hos en prest, som är ledamot af nykterhetsföreningen; höfdingens maka tvingade den stackars prestfrun att taga ned gardinerna i köket och gifva henne dem. De voro röda och det behöfdes ej mer för zigenerskans skatnatur De skulle komma att utgöra en del af hennes pittoreska drägt, sa hon. En godsegare i trakten, hvilken är mycket romantisk af sig och ingenting högre önskar än att vara ’en äkta spanior’, inbjöd familjen till sitt herresäte, emedan han ville se dem dansa zigenardansar. Dottern utförde åtskilliga pas a la Preciosa [C. M. von Webers romantiska skådespel]. Därefter afsjöngs sånger af dessa ’markens friluftsbarn.’”

Det framkommer att männen i familjen sysslade med kopparslageri och förtenning, vilket ju även akvarellen antyder. ”En annan godsegare, som är mer praktisk, anstälde dem som ’kittelbotare’. Höfdingen jemte hans son arbetade nästan oafbrutet i två dagar och en natt. Derefter blef det fråga om ersättningsbeloppet, då man fick prof på, hvilken Kettil Okristen en zigenare dock är. Höfdingen begärde – 100 kronor för sitt arbete, men lät pruta med sig till 20! Efter den betan blef man förskräckt för att lemna dem något att laga eller förtenna, hvarefter bandet begaf sig i väg.”

Förmodligen är det samma familj som omtalas i tidningen Karlshamn den 11 september då de sägs ha slagit upp sitt ”snuskiga tält” på kreatursplatsen i Norrköping där de ”oafbrutet warit föremål för en hop nyfikna menniskors besök.” Den 15 september sägs i Malmö Allehanda att samma familj då befann sig i Linköping och slagit läger strax utanför Västertull. Ett par artiklar från senare samma år kan möjligen röra samma familj. Förmodligen lämnade de landet innan årsskiftet.

De valakiska kaldarashromerna vistades under 1800-talet bara periodvis i Sverige. I och med första världskrigets utbrott och inreseförbudet för romer och andra kringresande 1914 blev ett antal familjer fast etablerade i Sverige. Kaldarashromer eller svenska romer ingår idag i den nationella minoriteten romer.

Publiceringsdatum

  • Publicerad