Ett magnifikt målat skåp från Forsa och en blå färg som inte är sig själv efter 200 år. Personen bakom skåpet var snickaren och målaren Jöns Månsson (1769-1847). Utställningen visar ett dussintal av hans målade skåp, inlånade och ur museets samlingar.
Jöns Månsson kom från Jämtland, men gifte sig i Forsa, Hälsingland. Han tål att jämföras med de stora mästarna i stadshantverken och utställningen visar hur Jöns måleri i själva verket kan kopplas till rokokons ideal och estetik, till lokala namn som kyrkomålaren Anders Berglin, till stadsmålaren Paul Hallberg och faktiskt även till den store hovmålaren Carl Gustaf Pilo. Jöns Månsson var en länk i en lång kedja.
Men utställningen handlar också om skåpets milda gråblå färg, från början en skapelse av indigo eller vejde, men framför allt av tid och blekning sedan tidigt 1800-tal. Hur skapar vi kulturarv och ideal? Är den blekta färgen lika äkta som den ursprungliga? Hur såg Jöns Månssons blå färg ut från början?