Sinnebildlig.
Inget annat ord passar bättre till detta foto av en äldre kvinna i stråhatt. Bilden är betecknande på ett sätt som inte är så vanligt. Vi tänker Muminmamman inför Hilding Mickelssons foto. Hon som står pall i livets alla stormar och i familjens kreativa kaos, blott så länge hon inte förlorar sin handväska. När den försvinner (som sovplats för Tofslan och Vifslan) i boken ”Trollkarlens hatt” förlorar även Muminmamman fotfästet.
Samhällets stöttepelare brukar vara en man, ofta utsedd av en annan man. Men genom historien är det kvinnorna som håller samhällsbanden obrutna, som förenar, fortsätter, förbinder oss. Genom krigen, svagåren, kriserna.
Om hon har pingstknut under stråhatten eller ej spelar mindre roll, hon är långsiktigt bestående. Hon har, precis som Muminmamman, handväskan fullt av sådant som är absolut nödvändigt: ståltråd, lite mediciner, karameller. Kanske också i form av en liten psalmbok, en näsduk och pengar till kollekten.
Saker som får samhället att gå runt och aldrig stanna upp. Sörgårdsmor i kyrkan, midsommardagen 1951.