Det finns en industrioptimism i många av Hilding Mickelssons bilder. Det är lite förvånande att han, hembygdsvännen, naturfotografen och det traditionella Hälsinglands porträttör, med utsökt ljus och valör skildrar det moderna storföretagets arbete.
Som på fotografiet från Edsbyverken, ursprungligen illustration till ett reportage för tidskriften Vi i maj 1965. Ofta tänker man skidor och känner lukten av valla när företagsnamnet dyker upp, men egentligen borde man tänka kontorsmöbler. Kanske är det fanerskivor för sådana möbler som kvinnan hanterar, hon som bär sin sextiotalstupé på alldeles rätt sätt.
Och Mickelsson ser och fäster, låter industrihallens parad av ljus löpa mot centralperspektivets punkt, någonstans till vänster utanför bilden. Så som han vanligtvis gör med moln, skogar och berg, eller med hälsingegårdarnas symmetriska rytm i fönster och fasader. Allt det han blivit känd för, allt det han visade på sina otaliga föreläsningar runt om i landet.
Här dock en industriarbetande kvinna från rekordårens 1960-tal, på en industri som ännu inte hunnit bli historia, men vars verksamhet i trä inte kan tänkas utan traditionen från skogsentreprenörerna, vanorna från timmerbyggandet, snickerierna och sågarna i landskapet.
Trävaruförädlingens konst.