Extremväder

Den här omkullblåsta granen i Hudiksvalls södra utkanter bevisar ingenting. Det vore en typisk replik från vår mörka tid. Ett försvar i stil med ”en svala gör ingen sommar”. Ett stormfällt träd bevisar inte extremväder och klimatförändringar, så skulle den mer formulerade klimatförnekaren säga, apropå skogsbränder, orkaner, översvämningar, global värmeökning.

Nej, inte en svala, men när svalorna fyller himlen, då tvivlar ingen på sommaren. Och ingen förnekar klimatkatastrofen när tusenårsregnen inträffar varje år och skogsbränderna härjar kontinenterna och 99 procent av världens experter står eniga i sin förödande slutsats.

Jodå, enstaka, men vi lämnar dem så länge, varje barn vet ju att klimat och väder inte är samma ord, vilket märkligt nog en svensk författare på Sicilienbesök inte begrep sommaren 2023.

Här är det 1957 och fotografen finner granens katastrof oemotståndlig. Det journalistiska ögat ser alltid det som inte är normal vardag, som trasiga barrträd, brutna som en tändsticka mitt på. Mannen agerar jämförelseobjekt, storleken!

”Svår storm över Hälsingland knäckte träd och telefonstolpar”. Just detta träd stod i korsningen Reffelmansvägen – Södra vägen. I Ljusdal blåste skidbackens hopptorn omkull och i Hybo spårade tåget ut, artikeln skrev sig själv rentav.

Det är väder, då som nu, men inte klimat, inte ökat CO2. Men klimat blev det.