Ut ur bilden

Fyra unga kvinnor lämnar bilden längs Sundsesplanaden i Hudiksvall. De flanerar på det som kunde ha blivit stadens paradgata om historien velat annorlunda. Fotografiet blev en av de bilder jag skrev om 2007 i ”Bildens meningar”.

Nu får de fyra unga vända ryggen åt oss ytterligare en gång, tillsammans med själva företeelsen, som inleddes i november 2005. En serie, som för den statistiskt lagde har avlat 216 inlägg kring fotografier som kan avlockas en berättelse. Och som med dessa rader nu avslutas.

De fyra unga var Gerda Munck af Fulkila, Tyra Wengelin, Göta Wiklund och Gerda Scholander. Klangfulla namn ur den lilla stadens borgerskap som snart skulle bytas mot andra klangfulla efternamn i något större städer. Efter giftermålet som naturligtvis var ståndsmässigt. Därefter glömska, över kvinnoliven i London, Linköping och de andra orter dit de flyttar till representativa liv i det tidiga 1900-talet.

Jag vill tro att det snart kommer att publiceras en liten volym där nittio av dessa bildberättelser, som nog är ett slags essäer, presenteras. En bok som har arbetsnamnet ”Bildens meningar – nittio essäer mot glömskan”.

Den sv-vita bilden är i sig en tolkning, mer än den färgrika (med sin inställsamhet). Den formulerar ett slags pedagogik, precis som minnet, vilket också reducerar den passerade verkligheten till en tolkning och en uppmaning; det är själva händelsen ni ska minnas, inte ljuden, eller färgerna, inte lukterna. En frusen rörelse, ett ögonblick av reduktion och distans i den där strömmande upplevelsen av liv där vi, omtumlade, befinner oss.

Därefter går vi ut ur bilden, men det märks inte.