På vägarna vi vandra och på böljorna vi gå

Som en röd tråd genom de resandes historia löper den kringresande handeln. Varorna har skiftat, färdmedlen likaså. I äldre tid tog man sig fram till fots eller med häst och vagn. Under 1900-talet blev cykel och bil vanliga transportmedel.

En duktig försäljare har haft status. Dinglare är en benämning som resande använt om sig själva och som även har haft betydelsen 'handlare'.

Den stilige mannen på bilden är gårdfarihandlaren Fritiof Andersson (1892-1962). Fotografiet är taget vid Norrbro i centrala Stockholm. I bakgrunden skymtar Kungliga Operan. Tiden kan vara 1930-tal.

Gårdfarihandlarna ansökte årligen om tillstånd hos länsstyrelsen för sin verksamhet. Till ansökningen bifogades intyg om redbarhet och god vandel. År 1921 beviljades 53 personer tillstånd för gårdfarihandel inom Stockholms län. Kanske hade Fritiof just besökt Stockholms länsstyrelse och hämtat ut sitt tillstånd när bilden togs?

Fritiofs hade rätt att sälja i hela länet. Men förmodligen omfattade hans distrikt huvudsakligen Roslagen, där hans släkt sedan länge rört sig. När bilden togs bodde Fritiof med sin familj i Bergshamra i Länna socken, någon mil söder om Norrtälje.

Vissa år fanns det ett undantag inskrivet i Fritiofs tillståndsbevis, nämligen för ”ögonglas”. Det kom sig säkerligen av Svenska ögonläkarföreningens protest mot gårdfarihandel med ögonglas. Föreningen menade att det fanns så gott om optiker att gårdfarihandel med glasögon inte längre var nödvändigt. Mellan raderna kan man ana att protesten grundade sig i den ekonomiska konkurrens som gårdfarihandeln utgjorde. Specialisering och professionalisering bidrog till att gårdfarihandeln sågs som onyttig. Handlare med butik klagade över att gårdfarihandlarna inte betalade hyror och skatter på samma vis som dem själva.

Fritiofs cykel är omsorgsfullt packad och man förstår att detta inte var hans första handelstur. Han tituleras ibland ”manufakturhandlare”, så textilier måste ha ingått i hans varulager, kanske även kläder. Däcken är välpumpade. Det är känt att en del resande lät bygga om ramarna på sina cyklar för att de skulle klara av att bära en tung last.

Fritiof själv är propert klädd, i kostym med pressveck, slips och hatt. Att göra ett gott intryck underlättade förstås vid affärer, i synnerhet om det var kläder som salufördes.

Fritiof tillhörde gamla resandesläkter som i generationer rest i Mellansverige. Han var systerson till spelmannen Karl Herman Erlandsson och sonson till spelmannen Karl Otto Albrektsson. Hans hustru kom från en liknande bakgrund.

Liksom sin namne i Taubes visor hade Fritiof varit till sjös. Som ung var han eldare och en tid inskriven i Stockholms sjömanshus.

Resandebilder produceras med stöd från Kulturrådet.