Anna Maria Adamsdotters formerade ben

En liten dödskalle utskuren i ben är ett av de mest sägenomspunna föremålen i Nordiska museets samlingar. Föremålet har länge förbryllat och fascinerat sina betraktare. Är det en kvarleva från en hednisk gudalära eller kanske från trollens religion, som etnologen Gunnar Hyltén-Cavallius föreslog på 1800-talet? Härrör det från häxprocesserna?

Tills nyligen har dödskallen presenterats som en del av ”Kapten Elins trolltyg”, en samling föremål associerade med den halvt mytiska Kapten Elin som stod inför rätta 1720 i en av Sveriges sista häxprocesser.

Men ny forskning har kunnat placera föremålet i en helt annan kontext.

I en rättegång i Karlskrona 1709 berättar ”tatterskan” Anna Maria Adamsdotter hur hon försörjde sig och sin familj med hjälp av signeri och spådomskonst. Adamsdotter tillhörde den romska minoritet som levde i landet och som ingår bland förfäderna till senare tiders svenska resande och finska romer. I protokollet från 1709 återfinns det äldsta språkprovet i Norden för romani.

I rättegången berättar Adamsdotter om små ”formerade ben” som hon tillverkade, vilka användes för att övertyga allmogen att de var utsatta för trolldom. Till exempel kunde hon gräva ned dödskallen i en ladugård och sedan i husfolkets närvaro hitta den. Eller så kunde hon gömma den i sin hand, be om ett ägg från gården och placera ägget över föremålet. Hon förklarade att om det var ett vanligt ägg så var gårdens olycka guds vilja. Då var det inget som hon ville befatta sig med. Men om olyckan var orsakad av illvilliga människor fanns det en djävul i ägget. Varpå hon fattade bondens hand och slog sönder ägget och dödskallen uppenbarade sig.

Adamsdotter verkade inom en tradition, hon var upplärd av äldre kvinnliga släktingar och lärde sin dotter samma konster. Näst intill identiska praktiker finns belagda bland olika nordeuropeiska romska grupper, från 1600-talet till 1900-talets mitt.

Anna Maria Adamsdotter reste i hela Norden, även i Hälsingland. I Bollnäs socken bodde hennes vän Per Hellbom som var rotesoldat under Alfta kompani och som fick avsked 1725 då han var ”zigenare”. Man kan anta att Adamsdotter på dessa resor hade med sig sina små dödskallar.

Den 27:e maj klockan 13 besöker professor Egil Asprem museet och berättar om magi som motstånd och försörjning, en del av Sveriges dolda romska arv.

Läs mer: Egil Asprem & Sebastian Casinge, The Trickster and the Witch, i ARV, Nordic Yearbook of Folklore (2022).

Resandebilder produceras med stöd från Kulturrådet.