Året är 1905 och Karl Johansson och Vilhelmina Karlsson går till fotografen efter att ha fått föräldrarnas samtycke. Det är hög tid, för Vilhelmina är gravid.
På ateljéporträtten, förmodligen tagna vid 1870-talets slut, ser vi hästhandlaren Vilhelm Kihlström och Vilhelmina Johansson. De var båda resande och möttes som mycket unga. Förutom ett år på 1880-talet, när de var skrivna i Gävle, hade de sin hemvist i och nära Falun.
En liten dödskalle utskuren i ben är ett av de mest sägenomspunna föremålen i Nordiska museets samlingar. Föremålet har länge förbryllat och fascinerat sina betraktare.
Så löd en standardformulering i de svenska inrikespassen under 1700- och 1800-talet. Det är möjligt att vi här har ursprunget till benämningen resande.
Fotografiet av Caroline Glad är förmodligen taget av polisen i Oslo, kanske under 1870-talet. Kameratekniken uppfanns av fransmannen L. J. M. Daguerre år 1839 och kom tidigt att användas i fängelserna för att identifiera och dokumentera interner.
Som en röd tråd genom de resandes historia löper den kringresande handeln. Varorna har skiftat, färdmedlen likaså. I äldre tid tog man sig fram till fots eller med häst och vagn. Under 1900-talet blev cykel och bil vanliga transportmedel.
Året var 1897 och Gottfrid, som just fyllt 11 år, hade blivit avstängd från skolan. Kommunalnämnden beslutade att han skulle placeras på åkerbrukskolonin Hall. En anstalt som tog emot pojkar som ansågs ligga i riskzonen för att bli brottsliga.
Det är tjugotal och snön ligger hög på marken i Ursviken, nära Skellefteå. Gårdsfolket har samlats kring mannen med det enradiga dragspelet. Vi vet att det var glada melodier som spelades, dragspelet är ett så kallat durspel.
Ett rött färdskrin som enligt muntlig tradition tillhört djurläkaren Andreas Vilhelm Roos befinner sig i dag på den gård där han slutade sina dagar, i Hammerdal i Jämtland.