Den vanartige gossen

Det var möte i kommunalnämnden i Folkärna och punkt 1 på dagordningen var ynglingen Gottfrid Söderström.

Året var 1897 och Gottfrid, som just fyllt 11 år, hade blivit avstängd från skolan. Kyrkoherde Arosenius lät meddela att han begick stölder, strök omkring i trakten och tiggde. Han skulle utan tvivel bli en samhällsvådlig person, om han inte fick stramare tyglar. Dessutom ljög han.

Kommunalnämndens ordförande upplyste att gossens föräldrar bägge var av så kallad tattarsläkt, mycket fattiga, med många barn. Fadern låg nästan jämt ute på resor och bytte hästar. Så fort barnen kunde gå sände modern ut dem att tigga. ”Att icke någon uppfostran i ett sådant hem kan meddelas barnen är ju helt naturligt”.

Man beslutade därför att Gottfrid skulle placeras på åkerbrukskolonin Hall. Nämndens ordförande menade att Gottfrid och hans bror var ”afskydda, ja rent af fruktade i hela trakten”.

Åkerbrukskolonin Hall utanför Södertälje hade grundats 1876 och tog emot pojkar som hade dömts i domstol att sättas på uppfostringsanstalt. Hall tog även emot pojkar som ansågs ligga i riskzonen för att bli brottsliga. Till den sistnämnda kategorin får Gottfrid räknas.

Uppfostringsanstalterna var platser för såväl straff, arbete och utbildning. Vistelsen var tänkt att förbereda pojkarna för ett liv utanför institutionen. Flera studier har visat att Hall hade tydliga drag av fångvård vad beträffar språkbruk, metoder och bestraffningar.

Hall lades ned 1935, bland annat efter att kritik riktats just mot institutionens karaktär av fångvård. I dag bedriver den slutna kriminalvårdsanstalten Hall sin verksamhet på platsen.

Universitetslektor Ulrika Norburg, som skrivit om Hall, har visat att föräldrarnas bakgrund och klasstillhörighet spelade in på vilka barn som togs emot på anstalten. ”När pojkarna skrevs in på Hall var deras föräldrar omskrivna och kända av olika sociala instanser i samhället. Orsaken till pojkarnas intagning på Hall handlade om dem och om pojkarnas förseelser.”

Att barn från resandefamiljer samhällsplacerades var ingen ovanlig företeelse under 1900-talet. Exakt hur mycket deras bakgrund bidrog till detta är i enskilda fall svårt att fastslå. Men klart är att deras ursprung inte gjorde en redan utsatt position lättare. Och personuppgifterna följde dem, till anstalten och vidare i livet. I elevrullan på Hall står antecknat att Gottfrids föräldrar var av tattarsläkt och att fadern var kringresande hästbytare.

Gottfrid kom till Hall år 1898, fotografiet är från intagningstillfället. Han blev kvar på anstalten till 1904, då fick han plats som dräng hos en religiös lantbrukare i Västerfärnebo. Hos bonden fick Gottfrid uppleva glädjen av att arbeta med en av sina bröder.

I vuxen ålder kom Gottfrid att försörja sig som agent, kringvandrande hästhandlare, kopparslagare och förtennare. På 1910-talet var han boende i Ovansjö med sin familj. På 1920-talet förestod han en kort period en kopparslageriverkstad i Arbrå.

Resandebilder produceras med stöd från Kulturrådet.