Ett besök från Assaria

Den 16 november 1840 fick den norske kursmeden Kristian Fredriksson sitt pass påskrivet i Gävle landskansli. Landskansliet var en del av Gävleborgs länsstyrelse och hade sina lokaler på Gävle slott.

Kristian reste med sin hustru Lovisa ”Loa” Glad och parets två barn. Passet var utfärdat i Oslo och Kristian titel – kursmed – motsvarar djurläkare. Kanske utförde han även hovslageri. Från Gävle fortsatte färden söderut, mot Västerås. En som bör ha varit med på resan var parets dotter, som vi ser på fotografiet ovan. Hon hette Caroline Glad och var född omkring 1839.

I prästen Eilert Sundts klassiska bok om norska resande intar Kristians och Loas familj en central position. Sundt menade att det nog inte fanns någon annan resandefamilj i Norge som så rastlöst vandrat omkring i landet. Han hade lärt känna dem när han som fängelsepräst i Oslo år 1847 förberedde Kristian till dopet. Kristian hade inte stått anklagad för något brott, han saknade bara all kunskap om religion. För Sundt berättade Kristian om resandelivet och om språket romani, som de resande ärvt efter sina förfäder.

Mot familjens vilja hade parets två döttrar placerats på stadens barnhem. Sundt skriver att barnens svarta hår och hud väckt ”forsamlingens undrende og deltagende opmærksomhed”. Sundt gör på flera ställen stor sak av familjens främmande utseende. Den äldre systern rymde, men den åttaåriga Caroline väckte gott hopp. Hon konfirmerades och kom i tjänst i Oslo, men rymde sedan, hon också.

Kristian och ”Loa” är huvudpersoner i Harald Meltzers novell ”Et fante-par”, skriven omkring 1850. Där sägs att Kristian var hästdoktor och ”Loa” sydde rosor och blommor av färgat ullgarn till fickor och bröstdukar samt åtog sig att kurera alla slags sjuka husdjur. Hon sysslade även med signeri, besvärjelse och spådom.

Så småningom fick familjen genom myndigheternas försorg en stuga i Elverum. Kristian tillverkade där kammar, knivskaft, videkorgar och åtskilligt av mässing som familjen gick omkring och sålde. De fastboendes motvilja mot familjen har beskrivits av Sundt i en senare skrift. Både Caroline och hennes mor tiggde och kunde uppträda hotfullt. Man trodde allmänt att de kunde orsaka boskapen skada ifall man nekade dem något. På sina resor hade familjen med sig hund och gevär. Därför bestämdes att familjen inte fick resa tillsammans, det var Kristian ensam som hade rätt att gå omkring med sitt hantverk. Dottern Caroline gav sig trots detta förbud ut på ”fantestien”, det vill säga längre resor tillsammans med andra resande. Hennes två små barn togs snart ifrån henne av myndigheterna.

Fotografiet av Caroline är förmodligen taget av polisen i Oslo, kanske under 1870-talet. Kameratekniken uppfanns av fransmannen L. J. M. Daguerre år 1839 och kom tidigt att användas i fängelserna för att identifiera och dokumentera interner. I äldre efterlysningar och fångrullor var signalement en viktig beståndsdel, men nu erbjöds helt nya möjligheter att – i dubbel bemärkelse – fånga förbrytaren. De äldsta fotografierna från svenska fängelser är tagna 1859.

På tidiga fångfotografier är det inte ovanligt att fången fotograferades i sina egna kläder. Så tycks inte vara fallet med Caroline. Jackan hon bär ger intryck av att höra till någon institution, kanske är den avlagd från det militära. Den rutiga huvudduken är i alla fall hennes egen. På högra handens ringfinger bär Caroline en ring.

Kristian Fredriksson har, utan att veta det, lämnat ett bidrag till den svenska litteraturhistorien. Kristian berättade för Sundt att ”tattarna” härstammade från staden Assas i landet Assaria, en uppgift som inte finns belagd någon annanstans. Sundt återger sägnen i Beretning om Fante- eller Landstrygerfolket i Norge (1850), en bok som fick stor spridning även i Sverige. En av läsarna var den unge författaren Viktor Rydberg som använde boken som inspirationskälla till romanen Singoalla . I Singoalla sägs ”zigenarnas” fädernesland heta just Assaria.

Källa: Karlstads polis, kriminalpolisens arkiv, fotoregister, serien K1.

Resandebilder produceras med stöd från Kulturrådet.