Mellan Ålands hav och Kristi grav

”In på gården kom då en ökänd hästbytare, Kilström d.ä. åkande med en liten brun märr, körde runt den tämligen rymliga gården så att det i vändningarna blixtrade av den nyputsade nysilverbeslagna åkselen, stannade, kastade sig elegant och kvickt ur släden, slängde tömmarna till synes helt vårdslöst tvärs över hästryggen, ställde sig bredbent och tvärsäker bredvid ekipaget, och började på sitt i hög grad durkdrivna hästbytarspråk orera vitt och brett, att, om det nu äntligen fanns någon förnuftig person som ville förvärva sig en häst med vilken man kunde åka alla sorger och bekymmer åt hälsike, då skulle densamma tillbyta sig denna häst”. ”För sådan en häst fanns annars inte att uppbringa mellan Ålands hav och Kristi grav, det kunde man tryggt ge sig fan på och bli salig ändå”.

Folkminnesuppteckningens skildring av hästhandlare Vilhelm Kihlströms entré på Falu marknad står i skarp kontrast till det propra intryck som han och hans hustru ger på fotografierna ovan. Det är relativt tidiga ateljéporträtt, förmodligen tagna vid 1870-talets slut, med spår av retuschering i tidens stil. Kanske kan man i Kihlströms uppsyn ana något av den självsäkerhet som framträder i citatet?

Vilhelm ska ha fötts i Sigtuna 1847, men någon födelsenotis har aldrig hittats. Hans far var – som många resande vid tiden – kringresande valackare, lumpsamlare och boskapsbotare. Han dog när Vilhelm var barn. Vilhelms mor fortsatte resa med en 23 år yngre man, även han lumpsamlare och valackare. 1863 blev föräldrarna skrivna i Sundborn, nära Falun. De såg samtidigt till att göra sin förbindelse laglig. I vigselboken kallas de ”tattare”, med tillägget: ”Dessa personer, som äro födda och bott på landsvägen, äro aldrig förr, än här, kyrkoskrifna.”

Även Vilhelms hustru Vilhelmina Johansson var resande. Hon tillhörde en resandefamilj som slagit sig ned i Hedemoratrakten på 1820-talet. Vilhelm och Vilhelmina möttes som mycket unga. Förutom ett år på 1880-talet, när de var skrivna i Gävle, hade de sin hemvist i och nära Falun. I uppteckningar förekommer uttryck som ”Faluskojare” och ”svartskojare”; i lokalpressen pekades familjen Kihlström ut som en av ”de svarte” i Falun.

Det finns en liten ordlista över svensk romani nedtecknad efter en son i familjen. I ordlistan sägs han tillhöra ”den kända hästskojarsläkten K–m i Dalarne, för vilken rommanispråket nästan kan sägas vara modersmålet”. Språket har idag status som minoritetsspråk, men är starkt hotat.

Resandebilder produceras med stöd från Kulturrådet.