Att lära sig sitta fint

En svart pudel, två släthåriga taxar och bakom dem deras domptör, Augusta Hertzberg. Detta är nämligen inte vilka hundar som helst, de är cirkushundar. Ljuset faller in genom ett fönster täckt av broderade textilier. Årtiondet bör vara 1910-tal. Är det ett nummer i en föreställning vi ser? Eller övar man inför ett uppträdande? Augustas vackra kläder och håruppsättning tyder på det förstnämnda.

I den kringresande underhållningens historia finns sedan gammalt ett romskt inslag. Åtminstone på kontinenten; akrobatik och cirkus har inte hört till traditionella sysselsättningar för svenska resande eller finska romer.

Men under 1800-talets andra hälft kom flera dansk-tyska resandesläkter att invandra till Sverige, familjer med starka band till cirkusvärlden.

Kvinnan på bilden tillhörde en sådan invandrad familj. Augusta Hertzberg var född i Karlskrona, hennes föräldrar i Schleswig-Holstein och på Fyn. Fadern var kringresande skärslipare, ett vanligt yrke bland dansk-tyska resande vid tiden. I danska källor är familjen Hertzberg ofta omtalad som ”sigøjnere”.

Augusta var gift med akrobaten Axel Eriksson, son till cirkusdirektören Ingeborg Eisfeldt. Även familjen Eisfeldt hade ursprung i Tyskland och var sedan generationer en del av akrobat- och underhållningsvärlden. Augusta och Axel uppträdde tidvis tillsammans i Cirkus Leonard som drevs av Axels mor.

På 1910-talet startade paret eget. ”I cirkussällskapet ingår 20-25 personer, de flesta från den egna familjen. Augusta har hunddressyr som sin specialitet, hon arbetar med terrier och pudlar. Liksom de flesta i familjen är Axels hustru också akrobat. Även trolleri och hästdressyr står på programmet. Barnen medverkar naturligtvis vid föreställningarna, med nummer i akrobatik och dans.” Allt enligt boken Eisfeldt – en surrealistisk familj.

Så småningom köpte familjen Eriksson Hertzberg ett torp i Häverö i Roslagen. Torpet kom i bygden att kallas ”Taterhof”. Eftersom Augusta hade rykte om sig att vara trollkunnig hände det att hon kallades "häxan på Taterhof”.

Det är känt att de släkter som Augusta tillhörde talade vad de kallade ”romnisk”, en varietet av romani nära besläktad med svensk romani. På det språket kunde de kalla sig själva romanier eller sindier, men föredrog att andra kallade dem ”rejsende”. Det kulturella avståndet var inte stort till de svenska resandesläkterna, så det är inte förvånande att flera av Augustas barn gifte sig med svenska resande.

På Upplandsmuseet visas just nu utställningen De assimilerade som tar utgångspunkt i ett av Augustas barnbarns livsöde. Som helt liten placerades hon 1948 i en fosterfamilj. Föräldrarna, som var resande, fick av barnavårdsnämnden i Uppsala veta att det bara var en tillfällig lösning. Detta visade sig vara en lögn. Först i vuxen ålder och efter årtionden av hemlighetsmakeri dirigerat av barnavårdsnämnden och fostermodern uppdagades hennes historia.

Resandebilder produceras med stöd från Kulturrådet.

Fotot är publicerat med tillstånd från Sonny Eisfeldt.

Källor:

Johan Miskow & Viggo Brøndal, ”Sigøjnersprog i Danmark”, i Danske studier (1923).

Sonny Eisfeldt, Ann-Charlotte Nilsson Eisfeldt & Richard Magito Brun, Eisfeldt – en surrealistisk familj (2014).

Anders Enevig, Tatere og Rejsende (1965).