Målle Lindberg, 1929-2025

Den legendariske evangelisten Målle Lindberg har gått ur tiden efter ett långt och händelserikt liv. Lindbergs gärning som frikyrkopredikant kommer att avhandlas i andra sammanhang. Här är det på sin plats att uppmärksamma honom i egenskap av den förste resande som uppnått berömmelse och varit öppen med sitt ursprung.

Målle Lindberg föddes mellan Vrigstad och Nässjö på en av föräldrarnas hästhandlarresor. Sitt tillnamn ”Målle” fick Lindberg då han som barn sa att han ville bli en ”hästamålle”. Vad han ville säga var ”hästapålle”, det vill säga en hästhandlare.

Religionen var närvarande i föräldrahemmet – fadern var frälsningssoldat, modern baptist och flera av Lindbergs äldre bröder pingstvänner. Släkten Lindberg gjorde sig tidigt känd för sin religiositet. Redan år 1900 trycktes en notis i landets tidningar som förkunnade att en ”tattarhövding” och ledare för släkten Lindberg blivit frälsningssoldat och slagit sig ner på Bymarken i Jönköping. Som många i sin släkt var Målle Lindberg musikalisk, han sjöng och spelade dragspel. Som barn uppträdde han med sina bröder under artistnamnet ”Zigenartrion”. Man kan förvånas över hur pass öppen familjen var med sitt ursprung. Förmodligen skänkte det religiösa sammanhanget och den acceptans man fann där en trygghet. Under 1900-talet har många romer i Europa sökt sig till frikyrkorna, i synnerhet pingströrelsen.

I Mitt liv som Målle från 2014 skriver Lindberg att han tidigt fann en förebild i den engelske evangelisten Rodney Smith, vars biografi och texter trycktes på svenska under 1900-talets första hälft. Smith, mer känd som Gipsy Smith (1860-1947), tillhörde Englands romanichals, den romska befolkning som funnit på ön sedan 1500-talet och vars historia har stora likheter med det svenska resandefolkets. Det är nog inte orätt att kalla Målle Lindberg en svensk Gipsy Smith, om än något mer flamboyant än det engelska originalet.

Inspirerad av Gipsy Smith började Lindberg framträda under namn av ”zigenarpredikant” och ”zigenarevangelist”. Lindberg har berättat att han på så vis ville skapa PR för sina uppträdanden – han hade en utpräglad känsla för marknadsföring. Men att det också var ett sätt för honom att hävda sitt ursprung.

I sin bok Från gangster till evangelist (1957) skildrar Lindberg hur han hittade tillbaka till den smala vägen efter att i sin ungdom varit vilse. Bokens första kapitel heter ”Om min far och mina förfäder”. Där skriver Lindberg att ”det folk jag tillhör är ett frihetens folk, och den frihetskärlek, som man möter hos dem, har de ärvt av sina fäder”. Denna frihetskärlek gjorde det svårt för dem att trivas med en fast anställning. Istället har man följt sin natur och sin begåvning och blivit något av virtuoser inom området ”flyktigt affärsliv”. ”Ja, man kan säga, att det är livet för dem att göra affärer.”

Lindberg var en pionjär i att påtala den diskriminering och förföljelse som resande varit utsatta för. Något som även Lindberg fått lida av, ”alltifrån min skoltid intill denna dag”.

Liksom för många resande före honom blev de stora marknaderna en del av hans liv. Men istället för att handla med hästar spred Lindberg Guds ord till marknadsbesökare som sällan satte sin fot i en kyrka.

Målle Lindberg höll fast i tigerns svans livet ut – sina sista framträdanden på en scen gjorde han 2024.

Resandebilder produceras med stöd av Kulturrådet.

Källor: Det fina fotot av Målle Lindberg är taget av Bengt Löfgren, som givit sitt tillstånd till publicering på Resandebilder. Tack!